nineteen hurricanes

 

de senaste tre veckorna har jag haft väldigt många besök och plötsligt gick jag från att upptäcka en stad på egen hand till att visa staden för andra. ännu mer gick jag dock från att vara ensam till att konstant vara på semester med någon. det blev en rätt stor kontrast. men jag var såklart extremt glad över att de var hos mig. nu tänkte jag visa hur det var under marcus sista heldag i barcelona!

 

 

jag gick hem till vårt hostel efter några timmar i skolan där hade han värmt upp fryspizza som vi åt i sängen samtidigt som vi pratade om vad vi skulle göra under dagen. vi började med att åka ner till plaza catalunya.

 

 

tycker om honom väldigt mycket. <3

 

 

som vanligt under dagstid vad det väldigt många duvor där som for runt och letade efter nåt att äta.

 

 

det känns lite läskigt att göra såhär tycker jag, speciellt eftersom att det är så himla många duvor på samma plats. när de ser mat kommer liksom alla mot en på en gång. (ja, jag fotade en random man) 

 

 

 

efteråt gick vi neråt mot vattnet och in i stadsdelen el gótico, där katedralen ligger. det kostade 7€ att gå in och jag orkade inte betala för fler kyrkor, så M gick in ensam. jag satte mig på trappan utanför och väntade så länge, men när han kom ut så berättade han att han hade varit på taket och sett utsikt över hela staden. ångrade mig en aning då, utsikter är ju det bästa.

 

 

vid katedralen fanns det även en liten loppis. vi kollade på vinyler, gamla dörrhandtag och tårtbestick.

 

 

och på gamla kameror, telefoner och skrivmaskiner.

 

 

vill verkligen ha en sån här, inte för att använda utan ha som inredningsdetalj bara. vågade inte ens kolla vad de kostade.

 

 

vi passade på att turista lite mer och kollade in arc de triomf.

 

 

sen åkte vi upp mot bergen bakom staden. målet var parc guell, som designats av antoni gaudí (sagrada familia ni vet). 

 

 

vi åkte upp för en massa rulltrappor. de har rulltrappor typ överallt, utomhus?

 

 

vi gick förbi pågående streetart.

 

 

och när vi kom fram fick jag nån slags ångestattack och blev helt inåtvänd och svår att kommunicera med. hade ingen aning om varför förrän jag började gråta och berättade precis så som det kändes. jag hade höga förväntningar utan att jag ens riktigt visste om det själv, och när det inte blev som jag tänkt mig blev jag stressad över att han snart skulle åka hem igen. att jag inte skulle få visa honom det jag ville visa. det är rätt ofta jag bara stänger in det jobbiga när jag egentligen bara behöver få ut det. men så kan det bli ibland och det blev bara bättre av att få ut det, och vi fick gå in gratis i parken när solen gått ner.

 

 

och vi tittade på utsikten.

 

 

som ju även var fin i mörker.

 

 

efter att vi gått runt en stund i den nattsvarta parken tog vi oss ner igen och åkte till diagonal, där jag märkt sen innan att det kryllar av matställen men inte turister. så det tog inte lång tid innan vi hittade ett ställe för lite tapas, sangria och öl på hans sista kväll i barcelona. och idag är det tre veckor kvar tills jag får se honom igen.