en kort text om nagelband
Jag har aldrig bott ensam. Eller, det beror på om en räknar den månaden jag bodde själv när mitt ex flyttade utomlands. Jag räknar i alla fall inte det. Men nu ska jag alltså bo ensam. Mina nagelband har aldrig varit så nedbitna av stress som de varit de senaste veckorna. Ska jag komma in? Var ska jag bo? Kommer jag hitta en egen lägenhet, eller ska jag fortsätta bo med andra? Har jag ens några nagelband kvar?
11 juli. Jag har skrivit ner datumet flera gånger i min kalender. Antagningsbeskedet. Det avgörande resultatet, det som avgör vad som kommer hända framöver. Egentligen var det kanske inte ens en fråga om saken. Utbildningen jag sökt hade 1.0 i snitt förra året, och jag skrev 1.3 på högskoleprovet. Kanske hade jag inte behövt oroa mig så mycket som jag gjort. Men lättnaden jag kände när jag loggade in den 11 juli var så otroligt efterlängtad.
Så nu lägger jag mina ägodelar i lådor, jag diskar mina glas och slår in i bubbelplast och jag skriver med en röd penna på rosa tejp vad kartongernas innehåll är. Kanske blir allt jättebra, kanske skiter det sig, kanske hoppar jag av och kommer tillbaka snart. Men oavsett vad som händer är jag så ofantligt pepp på att flytta till Norrköping och plugga Grafisk design och kommunikation i höst.