när våren kommer

Det är vår nu hörni, det är ju bestämt. I helgen blir det ju faktiskt april, och trots att det innebär aprilvindar och oklara väderprognoser så betyder det även längre och varmare dagar. Jag har haft väldigt mycket för mig de senaste tre veckorna, och det är svårt att förklara det i ett inlägg såhär. Jag har reflekterat mycket över mig själv, vem jag är och vad jag vill, och jag har tänkt mycket på den här bloggen. Jag har bloggat till och från i ungefär 9 år, och trots att det är någonting som jag verkligen tycker om lyckas jag aldrig komma framåt med den. Det känns som att den behöver en förändring, men det jag skulle vilja göra känns samtidigt stort och svårt och läskigt.
 
Untitled
 
Just nu känner jag att jag skulle kunna läsa alla böcker jag vill. Jag känner att jag skulle kunna måla allt jag ser. Att jag skulle kunna skriva ner alla tankar jag har och dela dem med er. Men det är utelämnande att visa en del av processen, att visa tankar och känslor. Nu vet jag ju ungefär precis vilka som läser min blogg, men det blir ju ändå en delning av mig själv ut på internet. Men det är samtidigt någonting som jag tänkt mycket på, som jag skulle vilja göra. Vi får väl se.
 
Idag är det kanske inte vårigt ute, men det gör det inte till en dålig dag. Jag ska fota till en uppgift för kursen jag går, och senare ska jag på bio och se Beauty and the Beast. Det ska bli mysigt, men jag har faktiskt inte så höga förväntningar på filmen. Jag tror att Emma kommer vara bra, men Odjuret känns liksom inte rätt när jag ser på trailern. Vad ska ni göra i helgen?
0 kommentarer

två mål & en katt

 
hej bloggen. det känns lite 2008 att skriva sådär, men ett av mina mål i år är att försöka blogga lite mer om min vardag. lite mer om absolut ingenting. ibland känns pressen hög på att göra kvalitativt innehåll som någon förhoppningsvis vill läsa, vilket är dumt när den här bloggen i första hand är till för mig själv. om inte jag är nöjd, hur ska då någon annan bli det?
 
vägen mot det målet har dock börjat krokig, det har ju varit tyst här i snart tre veckor. men jag vet inte riktigt var jag är i livet just nu. har varit hemma i sverige i ungefär sex veckor, och även fast sverige känns rätt så har jag liksom inte hittat en tillvaro ännu. att bo hemma igen skaver och att inte ha ett jobb att gå till tär på en. samtidigt är jag så lättad över att inte jobba på samma sätt jag har gjort, det fungerade inte för mig. jag måste få tid till att vara den kreativa person jag är.
 
vilket leder till ett annat mål jag har. att vara den kreativa personen igen. jag känner mig redo och himla pepp på att söka till skolor till hösten. det är snart fyra år sedan jag tog studenten och det har varit skönt att inte plugga. jag har rest och sett så många nya platser och fått många nya erfarenheter utav det, men nu vill jag utbilda mig. så det ska ni också få se mer av.
 
 
en annan anledning till min tystnad är att vi för två veckor sen tog bort vår ena katt. det viktigaste för oss var att han inte skulle lida, men det var ett tungt beslut att låta honom gå. det känns konstigt att inte höra honom gå runt i lägenheten, att han inte kommer när man ätit klart en skål med yoghurt, att inte känna hans mjuka päls och mjuka spinnande mot kinden. han kommer inte att komma till mig när jag ropar på honom, så som han alltid gjort.
 
i över tretton år fanns han med oss. jag minns första kvällen med honom, vi satt vid köksbordet vid middagstid. men ingen åt. vi tittade allihopa på den mörka bollen av päls som lekte med en liten, illgrön leksakssäl. det är så himla svårt att förstå att han inte finns mer.
 
jag kommer att sakna dig.
4 kommentarer

ett ljus för dig

santa maria del mar, barcelona
 
jag gick in i santa maria del mar för andra gången med mikaela. det är en kyrka som ligger nära vattnet (därav namnet) och den är gratis att gå in i. tycker att det är så himla fint att så fort en går över tröskeln till en kyrka så ingår en i någon slags tyst överrenskommelse om att sänka rösten. när jag var där inne första gången, själv, så tittade jag ett tag på föräldrar som la fingret över munnen för att visa barnen att här inne är man tyst. samtal som upphörde så fort sällskap gick in i kyrkan. ett lågt mummel som studsade mellan kyrkans väggar.
 
santa maria del mar, barcelona
 
santa maria del mar, barcelona
 
det fanns tända ljus överallt och jag letade i min ficka och hittade en euro till att köpa ett litet ljus. veckan innan gick nämligen en av mina och mikaelas lärare bort efter en tids sjukdom. hon var en av de tre lärare som betytt allra mest för mig under grundskolan och gymnasietiden.
 
santa maria del mar, barcelona
 
vi hade henne i skoltidning och foto b men hon kändes mest som en mentor. jag har aldrig haft en lärare som trott så mycket på mig som hon gjorde. när hon pratade med mig så kändes det som att hon trodde att jag kan göra allt, att jag har förmågan att göra precis det jag drömmer om. hon gav oss utrymme att utvecklas och ansvar som ingen annan fick.
 
i december 2012 valde hon ut oss till att åka med på en resa till italien. jag vet fortfarande inte exakt vad vi skulle göra där, det var främst naturelever som åkte, så att hon valde oss blev en så himla stor grej. hon var även den första som köpte en tavla jag målat, den första som bekräftade mig som konstnär. hon var min mentor under mitt projektarbete i trean på gymnasiet, ett svajigt projekt som gick väldigt mycket upp och ner, och hon svarade alltid så utförligt och peppande på mail. hon gav mig alltid nya tankar och inspiration.
 
hon var alltid så glad och jag kommer aldrig glömma hur hon sa mitt namn med sh-ljud. frukostmötena med skoltidningen nere i matsalen, hennes entusiasm och tro på att nästa tidning skulle bli den bästa. sena eftermiddagar i datasalen och fika med redaktionen. 
jag kommer alltid att ångra att jag aldrig gav dig blommor.
men jag kommer att ge dem till dig en dag, monica.
 
santa maria del mar, barcelona
1 kommentar