nineteen hurricanes

jag tänkte börja med en sån här sammanfattning, vecka för vecka. oklart nu om det kommer bli för mycket press på mig, men förhoppningsvis bara en kul grej. har så himla lätt för att glömma vad jag gjort de senaste veckorna nämligen, bara detta inlägg var svårt att få ihop material till? och det är bara två veckor sen.

 

 

något jag gjorde den här veckan som var planerat var att gå på fotografiska med ottie och marianne, två släktingar jag gärna spenderar mer tid med. jag tyckte verkligen om we have a dream-utställningen – en samling porträtt av människor, kända och mindre kända, som alla haft en dröm som de uppfyllt eller jobbar med. där fanns verkligen intressanta och inspirerande personer. efteråt åt vi lunch på deras fik och pratade om skolor och jobb.

 

något som inte var planerat var att vi tog bort vår katt pysen. har ju redan nämnt det. väntar fortfarande på att han ska smita in genom ytterdörren, och bara ha varit borta ett tag och äntligen kommer hem.

 

en ny grej jag gjorde var att anmäla mig på en kurs på luleå tekniska universitet! i vår ska jag läsa en pytteliten men förhoppningsvis intressant kurs på distans som heter visuellt berättande.

godaste maten jag åt var sushin på min födelsedag. sjutton bitar himmel.

 

ett ögonblick jag vill komma ihåg är när vi gav pysen gräddfil kvällen innan vi skulle till veterinären för (då kanske) sista gången. att höra honom spinna och veta att han var nöjd och glad betyder mycket. <3

veckans låtar får bli du vill ha sex med mig av little jinder och säga mig av linnea henriksson.

 

 

💭  trots att inkomst är någonting som jag behöver och som har gett mig en del oro den senaste tiden så är det ändå mitt välmående som kommer först. att jag gick på sex intervjuer på tre dagar tog mycket kraft, och även fast det känns dumt nu att jag ignorerade andra erbjudanden så var det bra att jag lyssnade på mig själv och begränsade antalet intervjuer.

 

💭  på samma tema som ovan så är det viktigt för mig att både ta ett jobb som inte kommer stressa sönder mig som de tidigare har gjort, och heller inte ta någon skitlön som jag hade under mitt första jobb. det är klart att ett jobb alltid är ett jobb och är det kris så är det. men man är också värd någoting och ska inte låta sig utnyttjas av stora företag.