nineteen hurricanes

det finns tre väldigt bra saker som en kan hitta i barcelona: medelhavet, berg och utsikt över de två första. har länge velat åka upp till tibidabo och ba bli amazed av alla dessa tre saker så när mikaela var här hos mig så bestämde vi att göra just detta. jag hade dessutom blivit tipsad om en väldigt specifik plats att åka till.

 

 

vi tog metron upp i bergen. bara det är ju rätt knasigt, tunnelbana uppåt? men det är möjligt.

 

 

en kommer ju dock inte högst upp, men utsikten mellan husen var redan såhär jäkla fin.

 

 

utan att egentligen veta vart vi skulle så fortsatte vi bara gå. vi fick se fin utsikt men vi var ändå inte vid vårt mål.

 

 

 

plötsligt stannar en mycket gammal man oss och frågar på spanska om vi ska till parc guell. jag sa vart vi skulle och med mina spanskakunskaper kunde jag räkna ut att han berättade att vi skulle gå en bit till och sen gå åt vänster. väldigt enkla direktiv alltså. så efter en stunds promenad gick vi naturligtvis till vänster.

 

 

 

det visade sig ju att vi hade gått fel. men det insåg vi liksom när vi var för långt bort för att vända tillbaka. och det var ju ändå fint där vi gick så vi fortsatte.

 

 

 

 

 

 

 

vägarna började leda oss neråt igen och vi undrade vart tusan vi hade hamnat och var vi gick fel.

 

 

vackra, vackra stad. <3

 

 

efter att vi köpt choklad och majschips och gått upp för den brantaste backen i våra liv så kom vi tillbaka till där vi svängde vänster. då valde vi att gå höger istället :-) wow logiskt tänkande.

 

 

vi följde efter några pensionärer och kände att nu, NU är det rätt!! det känns SÅ rätt!

 

 

utsikten skymtade mellan träden, vi gick upp för en liten backe.

 

 

och visst var den där. i solnedgångsljus och allt.

 

 

men det var ju inte rätt. för vi skulle ju ha gått vänster (tar på mig allt ansvar för alla val denna dagen) och upp till toppen där borta. så vi gick dit istället, men det får ni se en annan dag.