tågluffen: (RIJEKA &) WIEN

Vill du börja från början av tågluffen? Klicka här.

Efter Pula skulle vi åka vidare till Wien men på grund av min lilla incident (förlåt) var vi tvugna att ta oss till en svensk ambassad eller ett konsulat för att fixa ett provisoriskt pass. Av alla platser en kunde förlora passet på hände det just i Kroatien där de kollar passet både på vägen in och ut. Värt. Vi spenderade i alla fall en hel dag i Rijeka, där vi först försökte leta upp konsulatet och sedan fick campa i deras trappuppgång (bilden ovan) i en timme för att vänta på att de skulle öppna. Kunde GRÅTIT av lycka pga de hade bara öppet på tisdagar och torsdagar mellan 13.30-15.30 och vi var där en tisdag klockan 12.30. Sån JÄVLA tur i oturen.
MEN... det tog inte slut där. När jag äntligen fick komma in behövde jag fylla i papper och sedan fick jag i uppgift att skaffa en polisrapport från kroatisk polis. Inte det enklaste. Jag, Becca och Mikaela fick en karta av konsulattjejen (som bara kunde knackig engelska) och vi letade oss fram till polisstationen där såklart inte en enda själ pratade engelska. Tänker inte förklara i detalj var som hände där men vi fick vänta jävligt länge och diskutera fram och tillbaka för att få fram vad vi ville, och till slut fick jag min rapport!!! Vi försökte vara positiva och tänka att om femtio år kommer vi se tillbaka på denna stunden och skratta. Sedan tog vi en bild till mitt nya pass och tog ut 1600kr för att betala med. Krympte just 9 sidor ut min resedagbok till denna text.

När vi äntligen kom därifrån fick vi åka tåg med kupéer (Harry Potter-känsla igen!!) och allting kändes SÅ mycket lättare i hjärtat.

Konsulatmannen (han som godkände allt) gav oss dessa goda skorpor/kakor/saker som vi hade som färdkost. På denna bild ligger vi i kupén klockan sju på morgonen och "sover" (jag sov typ en timme pga kan verkligen inte på tåg) efter en helt störd natt. Bland annat när vi behövde byta tåg när vi inte visste att vi behövde byta, en man med ficklampa bankade argt på dörren och skrek "END STATION!!!!! LJUBLJANA!!!" och vi fick gå upp helt trötta och försöka trycka in oss på ett tåg med tjugotretusen andra tågluffare mot München. Eller de gånger som poliser knackat på rutan och bett om passport och jag var såså orolig när de tittade på mitt A4 till pass och frågade sin kollega på något konstigt språk och jag kände att nu är det kört, nu åker jag in i fängelse. "It's an emergency passport" förklarar man och hoppashoppas. Eller försöka sova på en stenhård tågsoffa med trasig ventilation så allt är iskallt och det saknas huvudstöd.

MEN VI KOM FRAM!! Vi behövde gå i femtio år men hittade till slut ett hostel med ett rum för sex personer, och som av en händelse hamnade min barndomsvän Linnéa på samma hostel, och tror ni inte att hon hamnar i samma rum också?! Visste visserligen att vi skulle till Wien samtidigt men detta?! Så kul.


(observera det någon skrivit på dörren bakom<3)

Sista kvällen i Wien åt vi middag tillsammans med Linnéa och hennes reskompisar. Mycket trevligt avslut! Dagen efter bar det av mot Budapest.
 
0 kommentarer