nineteen hurricanes

Igår såg jag The fault in our stars. Alltså. Var ska jag ens börja? Ni vet när man läst en bok som typ förändrat ens liv och sen kommer en film och filmen är nästan alltid en besvikelse? Inte denna. Manuset var boken. Det var precis samma skratt och samma gråt. När den kommer på bio: SE DEN. Ni kommer dö, ni kommer gråta, men ni kommer älska den.

Jag tror att 99% av biosalongen hade läst boken och 99% av biosalongen förstod vad som skulle hända. Ändå grät 99% av biosalongen så mycket att det gjorde ont inuti. Jag brukar aldrig gråta på bio (bara på sista Harry Potter-filmen och Känn ingen sorg), men den här gången alltså. Herregud. Se den bara!!