nineteen hurricanes

grejen med att vara arbetslös är att det inte händer särskilt mycket i ens liv. jag har kommit till en gräns i mitt spenderande av pengar, har inte direkt kastat pengar omkring mig innan men nu tänker jag verkligen på varenda krona. då faller genast en massa grejer bort som jag annars gärna vill göra. men jag har ändå gjort en del härliga saker den här veckan.

 

 

i torsdags var jag och mikaela på årets andra konsert, nämligen little jinder! på något sätt så älskar jag hennes musik samtidigt som jag typ inte alls förstår grejen? verkligen en konstig kombo. tycker i alla fall att konserten var så himla bra och tack för all bas. alla spelningar kräver bas? hur ska en annars känna musiken.

 

 

jinder spelade på vasateatern, och det var så fint på toaletten så jag kände att det fick komma med på bild.

 

 

jag har även börjat gymma igen. helt sjuk grej vad träning och sol gör med mig, var glad i två dagar efter att ha varit på gymmet. ska försöka hålla igång och få någon slags rutin på det utan att ha något annat mål eller krav just nu. tror det är ett bra sätt att börja på.

 

i veckan har jag varit mycket hemma. jag har bland annat plockat fram mina (dammiga) blyertspennor och tecknat lite, insåg att jag har saknat det. jag har börjat rensa (så skönt ord?) i mitt rum. bland annat kläder och gamla skolpapper har fått säga hejdå. det mesta (inte skolpappren såklart) ska antingen säljas eller skänkas. skönt att bli av med saker och samtidigt tjäna något på det.

 

jag har även fått ett jobb! så imorgon ska jag skriva på kontrakt. tyvärr är det inte det jobbet jag helst ville ha, men i ett sånt här läge får en ta det som kommer känner jag. har ju egentligen ett jobb men det var inte alls som jag föreställt mig så jag kommer inte att gå tillbaka dit.

 

 

💭  jag är så sjukt trött på bloggse's designer, alla är så trista och jag kan inte ändra någonting så det blir som jag vill ha det. det känns typ trist när min plats på internet inte ser ut som jag vill? vet inte riktigt hur jag ska gå vidare med det här.

 

 💭  det stressar mig att leva med så många prylar runt om mig. saker som förvaras för framtiden har jag såklart förståelse för, men sånt som bara.. "står"? om en sak inte har sin egen plats och det inte finns någon sådan plats för den, då hör den inte hemma här. jag vill inte leva helt minimalistiskt utan någon personlighet i mina saker, men det måste sättas någon gräns nu.