den tjugofjärde september
lördagen den tjugofjärde september. början på slutet. jag visste inte vad jag skulle känna eller hur det skulle kännas, men när klockan som räknade ner hamnade på noll kändes allt bara spännande och bra. det skulle bli så skönt att se dem igen efter över två års väntan.
hela jag fylldes av härliga kentkänslor. av bas och trummor och sång. jag var inte ledsen, bara såså glad av att få höra sångerna igen. dessutom hade de livets snyggaste scen. som en konstant musikvideo. gillar ju sånt.
men jag antar att det lär bli svårare sen. jag har två konserter kvar att gå på och jag vill inte ens veta hur det kommmer vara att höra gitarren i introt till mannen i den vita hatten för sista gången. och dina hjärtslag gör små ringar, på svarta vatten runt omkring. och så minns jag inget annat, som ens betyder någonting.