perseiderna.
meteoritregn. det kan ju vara det finaste ordet?
finns det någonting som skrämmer mig lika mycket som det fascinerar mig så är det rymden, och igår kväll fick jag för första gången se stjärnfall (dvs, meteoritregn). hängde över räcket på balkongen som ett lyckligt barn och såg en, två, tre stycken falla från himlen under någon minut. detta år alltså, meteoriter och norrsken.
även karlavagnen kom med på ett hörn, tyvärr den enda stjärnbilden jag kan. får svindel av att se upp mot himlen på natten, inser liksom att jag är så himla liten och obetydlig när stjärnorna vi ser är flera miljarder år gamla.