en ynklig rad av fotspår, en oändlig kontinent

Den 28 februari 2010 såg jag kent för första gången och mitt starkaste minne därifrån är när Jocke mitt i konserten viskar "Saker man ser", och alla skriker förutom min syster som vänder sig till mig och säger "Är det en gåta?". Det var lika iskallt ute som när jag först började lyssna på kent, hösten 2007 då Tillbaka till samtiden kom. När jag gick till skolan i snön och lyssnade på Ingenting, Columbus och hela Verkligen och kände att jag kunde relatera till varenda låtrad. Var så arg på alla runt omkring mig och skrev kenttexter i min skolböcker, så som "Jag ska göra nånting, jag ska slå er med häpnad" och "Perfekt och oförstörbar". Nu är det 1567 dagar sedan jag såg dem live för första gången, och idag är det ska jag se dem för sjätte gången.

 
 
 
1 kommentar
xoxo Sheimson

<333